James_Hansen_150723_2_grader_är_mycket_farligt

 

Isavsmältning, havshöjning och superstormar: data från jordens klimathistoria, klimatmodeller, och färska observationer visar att 2 graders global uppvärmning vore mycket farligt

 

Hansen, J., Sato, M., Hearty, P., Ruedy, R., Kelley, M., Masson-Delmotte, V., Russell, G., Tselioudis, G., Cao, J., Rignot, E., Velicogna, I., Kandiano, E., von Schuckmann, K., Kharecha, P., Legrande, A. N., Bauer, M., and Lo, K.-W.

 

Sammanfattning

 

Det finns bevis för isavsmältning, havshöjning på 5 till 9 meter och extrema stormar i den förra värmeperioden som var mindre än 1 grad varmare än idag. Den klimatstörning som människorna orsakar nu är starkare och snabbare än de som jorden någonsin utsatts för, men vi kan lära oss mycket genom att sammanställa kunskap om klimatets historia, klimatmodeller och pågående observationer.

 

Vi menar att istäcken som kommer i kontakt med haven riskerar att råka ut för icke-linjär nedbrytning till följd av oceanernas uppvärmning, och vi för fram möjligheten att istäckenas massförluster kan approximeras med en exponentialfunktion ända tills haven stigit med flera meter. Om avsmältningen fördubblas på 10, 20 eller 40 år erhålls flera meters havshöjning inom 50, 100 eller 200 år.

 

Data från jordens klimathistoria visar att havens uppvärmning under vattenytan smälter ishyllorna och orsakar kalvning hos istäckena. Vår klimatmodell avslöjar förstärkande återkopplingar i Södra oceanen som fördröjer bottenvattenutbytet och ökar havets temperatur nära ishyllornas undersida, men samtidigt kyler ytvattnet och ökar havsisens utbredning och stabiliteten i vattenpelaren. Att oceanernas yta blir svalare, både i Nordatlanten och i Södra oceanen, ökar troposfärens horisontella temperaturgradient, cirkulära rörelse-energi och lufttrycksskillnader, vilket skapar kraftfullare stormar.

 

Vi undersöker framförallt hur Södra oceanen påverkar mängden atmosfärisk CO2, som i sin tur är en viktig regulator för det globala klimatet. Tidsramarna för vattencirkulationen i djuphavet, som är i storleksordningen tusentals år (500-2000 år), påverkar tidsramarna för den naturliga förändringen av CO2-halten och alltså tidsramarna för klimatets globala historia, med dess förändringar av istäcken och havsnivå. Men denna tusenåriga tidsram för kolcykeln får inte missförstås som den tidsram inom vilken istäckena reagerar på den snabba mänskliga klimatstörningen.

 

Den aktuella isavsmältningen i de stora istäckena har en fördubblingstid nära den undre gränsen i intervallet 10-40 år. Vi drar slutsatsen att 2 graders global uppvärmning över förindustriell nivå, som skulle sätta ytterligare fart på avsmältningen i ishyllorna, vore mycket farligt. Jordens energibalans, som måste återställas för att stabilisera klimatet, ger oss ett livsavgörande mått.

 

Snabböversättning: Lars Almström 150725

Källa: http://www.atmos-chem-phys-discuss.net/15/20059/2015/acpd-15-20059-2015.pdf

 

 

© Framtidsverket 2009 • Sidan uppdaterad 2015-07-25 • www.framtidsverket.se