|
Koldioxidskatt med 100 % utdelning
kontra
Skatt & handel med utsläppsrätter*
Vittnesmål av
James E. Hansen
4273 Durham Road, Kintnersville, PA
inför
Committee on Ways and Means
United States House of Representatives
25 Februari 2009
* 'Skatt & handel med utsläppsrätter' kallas även, och ibland oärligt, för 'Utsläppstak & handel med utsläppsrätter'.
-----
Inledande muntligt uttalande
Vi har en planet i fara. Presidenten förstår detta. Läget är uppenbart.
Forskningsdata från jordens historia och den pågående klimatförändringen avslöjar att den farliga nivån för koldioxid i atmosfären är mycket lägre än vi en gång trodde. Den säkra nivån är inte högre än 350 ppm, sannolikt lägre, och vi har just passerat 385 ppm.
Klimatförändringen hotar alla men särskilt våra barn och barnbarn, de unga och de ofödda, som kommer att få ta hela stöten trots att det inte är deras skuld.
Det står klart att vi inte kan förbränna allt fossilt bränsle och släppa ut avfallet i luften utan att sätta våra barn i en situation där de börjar tappa kontrollen över de förstärkande återkopplingsmekanismerna, vilket skulle ha allvarliga konsekvenser för både natur och mänsklighet.
Vi måste se sanningen i vitögat. Vi får inte elda upp allt kol, ännu mindre de okonventionella fossila bränslena, som oljeskiffer, såvida inte förbränningsresterna helt fångas in och oskadliggörs, vilket är osannolikt.
Obamas regering har tagit steg som kan leda till förbättrad effektivitet hos fordonen och minskad kolanvändning. Dessa åtgärder är nödvändiga och viktiga. Men de kommer bara att bli effektiva om vi kan lösa det grundläggande problemet.
Det grundläggande problemet är att vi misslyckats med att göra den miljöförstörande energin från fossila bränslen dyrare än den rena energin. Vi måste sätta ett pris, ett stigande pris, på koldioxidutsläpp.
Det finns två konkurrerande sätt att uppnå detta pris:
Ett sätt är Koldioxidskatt med 100 % utdelning, vilket innebär att beskatta koldioxiden, men ge tillbaka alla intäkter till allmänheten, i lika stora delar till var och en.
Låt oss till exempel börja med en skatt som är tillräckligt stor för att påverka inköpsbeslut: en koldioxidskatt på 1 dollar per gallon bensin. Det blir ett koldioxidpris på cirka 115 dollar per ton koldioxid. En sådan skatt skulle ge 670 miljarder dollar per år. Vi återlämnar 100 procent av beloppet till allmänheten. Varje vuxen medborgare får en del, vilket blir 3000 dollar per år, 250 dollar per månad insatt på banken. Barn får en halv del vardera, men för högst två barn per familj. Så en skatt på 115 dollar per ton ger en utdelning på 9000 dollar per år för en familj med två barn. 750 dollar per månad. Familjer som har ett mindre fotavtryck när det gäller koldioxidutsläpp kommer att tjäna på detta – deras utdelning blir större än deras skatt. Denna skatt skapar en stark drivkraft att ersätta ineffektiv infrastruktur. Den sporrar ekonomin. Den sporrar innovationer.
På detta sätt kan vi ta oss till den era som kommer bortom de fossila bränslena och lämna det mesta av kolet kvar i marken och slippa leta efter den sista droppen olja i de mest extremt belägna trakterna. Vi måste ju ändå komma bort från de fossila bränslena förr eller senare. Varför då inte göra det förr, för våra barns skull? Att inte göra det är omoraliskt, när man känner till följderna.
Skattesatsen måste antagligen höjas efterhand, men när bensinen kostar 4 dollar per gallon igen kommer det mesta av dessa 4 dollar att stanna inom USA, som utdelning. Våra fordon kommer inte att behöva så många gallon. Vi kommer att vara en bra bit på väg mot en oberoende energiförsörjning.
Alternativet till koldioxidskatt med 100 % utdelning är 'Skatt & handel med utsläppsrätter' som lurats på allmänheten under pseudonymen 'Utsläppstak & handel med utsläppsrätter' (Cap & Trade). Ett 'utsläppstak' höjer priset på energi, liksom en skatt gör. Det är fel och ohederligt att försöka dölja det faktum att ett utsläppstak är en skatt.
Andra utmärkande egenskaper hos konstruktionen med 'Utsläppstak' är att:
1) den ger oförutsägbara prisförändringar 2) den skapar miljonärer på Wall Street och andra börser på allmänhetens bekostnad 3) den inbjuder till utpressning från elproducenterna som hotar med ”elstopp och mörkläggning” för att få tillstånd att släppa ut mer 4) den medför kostnader för genomförandet och innehåller komplexa inslag, som inbjuder till lobbyverksamhet och försenar införandet.
Men det största problemet med skatten 'Utsläppstak' är att den inte kommer att lösa problemet. Allmänheten förstår snart att detta är en skatt. Och eftersom det inte finns någon utdelning kommer allmänheten att göra motstånd innan skatten 'Utsläppstak' blivit tillräckligt stor för att omforma samhället. Det finns inte en chans att skatten 'Utsläppstak' kan få oss tillbaka till 350 ppm koldioxid.
Vi behöver en skatt med 100 procents utdelning för att omforma våra energisystem och snabbt föra oss bortom de fossila bränslena. Vi får inte låta särintressena vinna denna kamp – för våra barns och barnbarns skull.
-----
Inlämnat vittnesmål
Vår planet är i fara. (1) Klimatrubbningen hotar var och en av oss, men särskilt de unga och de ofödda, som kommer att få ta hela stöten trots att det inte är deras skuld. Den senaste forskningen har klarlagt att om vi fortsätter att förbränna det mesta av de fossila bränslena kommer vi att sätta våra barn i en allt värresituation, som de inte kommer att kunna hantera.
En vetenskaplig slutsats är glasklar (1): vi kan inte förbränna alla de fossila bränslena utan att starta en process, som sliter sönder klimatet och hotar själva överlevnaden för många arter på vår planet. Denna hotande orättvisa begränsas inte till de oskyldiga arter vi utrotar. Den största orättvisan riktas mot vår egen art (2) – våra barn, barnbarn och de ofödda och de folk som lever med naturen, folk som vi bland kallar 'underutvecklade', ursprungsbefolkningar som bara vill leva sina liv utan att behöva bära de bördor vi skapar.
Presidenten förtjänar beröm för att han insett att vår planet är i fara och hans regering förtjänar beröm för de inledande steg som tagits, som kan leda till förbättrad effektivitet hos fordonen och restriktioner på kolutsläppen. Dessa åtgärder är viktiga. Större effektivitet i bränsleförbrukningen är till exempel oumbärlig. Men vi måste erkänna att dessa åtgärder tar itu med problemets symptom, inte själva orsaken till det. Och vad som är viktigare – dessa åtgärder kommer att misslyckas om vi inte tar itu med själva orsaken till problemet.
Själva orsaken till problemet är att vi misslyckats med att göra den miljöförstörande energin från fossila bränslen dyrare än den rena energin. Istället subventionerar vi fossila bränslen!
Vi måste sätta ett pris, ett stigande pris, på koldioxidutsläpp. Om vi gör detta genast kan vi stabilisera atmosfären och klimatet, med hälsosammare luft, förbättrad produktivitet, rent vatten, oceaner med fisk som är hälsosam att äta – och vi kan vrida tillbaka tendenserna att födselskadorna ökar och andra följder av de fossila bränslenas förorening av luft och vatten.
Fossila bränslen är ändliga. Vi måste hitta rena energislag att ersätta dem med. Varför inte göra det förr, hellre än att gräva upp varenda gnutta kol och därigenom förstöra framtiden för våra barn och barnbarn?
Svaret på ”varför inte” är detta: industrin kring fossila bränslen har enorm makt över våra styrande, genom sina lobbygrupper och sina bidrag till olika valkampanjer. Och ändå är ni och alla andra ledare valda för att representera allmänheten. Allmänheten förväntar sig att ni ska by er om barnen och bevara vår värld, våra barns arv. Istället stjäl vi pengar ur våra barns fickor och spargrisar, och lånar pengar från våra barn till att subventionera industrin kring fossila bränslen.
Denna själviskhet är inte begränsad till Amerika. Jag har skrivit till ledarna i åtskilliga länder som anses vara bland de ”grönaste”, ett av dem leds av en fysiker. Jag trodde att de skull förstå det klara vetenskapliga resonemanget att vi måste fasa ut kolanvändningen och ta oss förbi de fossila bränslena, om vi ska klara att bevara en planet som liknar den vi ärvde från våra förfäder. Men jag förstod att industrin kring de fossila bränslena i de där länderna har enorm makt, precis som de har här. De där regeringarna är inte gröna – de är svarta, kolsvarta.
Koldioxidskatt med 100 % utdelning
Om vi fortsätter att subventionera fossila bränslen och inte inför ett koldioxidpris, kommer vår bilindustri sannolikt att misslyckas. Den får instruktionerna att bygga bränslesnåla fordon, som bara kommer att efterfrågas i begränsad omfattning, så länge de fossila bränslena inte behöver betala sina verkliga kostnader. På samma sätt kommer ”förnybara energi-alternativ” hos elbolagen att skörta upp allmänheten (som får betala högre taxor), med endast marginell nytta för miljön. Och byggandet av hus som inte är energieffektiva kommer att fortsätta. Och så vidare.
Det ärligaste effektiva sättet att uppnå ett koldioxidpris, som förmår att driva på vår ekonomi och vårt samhälle in i framtidens rena värld, är ”Koldioxidskatt med 100 % utdelning” (3). Exempelvis skulle ett koldioxidpris på 1 dollar per gallon bensin (ungefär 115 dollar per ton koldioxid), med den förbrukning av fossila bränslen som USA hade år 2007, ge 670 miljarder dollar. Om vi ger en andel till varje medborgare som är minst 22 år, och en halv andel till ungdomar i åldern 18-21 år, en halv andel till föräldrarna till varje barn upp till två barn per familj, så skulle det kräva ungefär 224 miljoner andelar år 2007. (Det kan slå på cirka 10 % för jag kunde inte hitta de bästa folkbokföringsuppgifterna.) Så 100 % utdelning av 1 dollars skatt (115 dollar per ton koldioxid) blir:
Per person: 3000 dollar per år (250 dollar per månad, insatt varje månad på banken.) (4)
Familj med 2 barn: 9000 dollar per år (750 dollar per månad, insatt varje månad på banken.)
Skattesatsen och utdelningen bör öka med tiden. (5) Denna konstruktion skulle minska efterfrågan på fossila bränslen och sänka priserna på fossila bränslen på marknaden. Nästa gång bensinpriset når 4 dollar per gallon bör det mesta av dessa 4 dollar vara skatt, med 100 % av skatten utdelad till allmänheten. Istället för att våra pengar försvinner till Mellanöstern och andra avlägsna länder skulle det mesta stanna hemma. (6)
En sådan här skatt, och vetskapen att den skulle fortsätta att höjas i framtiden, skulle sporra till innovationer inom energi-effektivitet och kolfria energislag. Utdelningen skulle förse allmänheten med pengar och tillåta den att köpa fordon och andra produkter med mindre koldioxidförbrukning och därigenom minska skatten. De som klarar detta bättre än genomsnittet kommer att få en större utdelning än vad de måste betala i skatt. Skatten skulle påverka utformningen av byggnader och bidra till att effektivt införa de byggnadsregler, som man nu allmänt struntar i. Behovet att ersätta ineffektiv infrastruktur skulle sporra ekonomin. Koldioxidskatt med 100 % utdelning kan påskynda innovationer och ekonomisk tillväxt genom en snöbollseffekt. Kolutsläppen skulle falla mycket snabbare än med en uppifrån kommande reglering. Vår infrastruktur kommer att moderniseras så att den passar i en ren energiframtid. Det kommer inte att finnas något behov av att fara till jordens mest extremt belägna trakter för att hämta den sista droppen olja, eller att pressa ut olja ur oljesand, eller utveckla andra okonventionella fossila bränslen.
En skatt på kol, olja och naturgas är enkel. Den kan samlas in på ett enkelt och tillförlitligt sätt vid den första försäljningen, vid gruvan eller oljekällan, eller införselhamnen. Konstruktionen erbjuder också det snabbaste och mest effektiva sättet att nå internationella överenskommelser. En proportionell tull borde läggas på varje importerad vara, vars tillverkning orsakat kolutsläpp. Systemet kunde innehålla tullavgifter som var sannolika, men tillåta enskilda företag att visa att en lägre tullsats borde användas. (7)
En koldioxidskatt kommer att höja energipriserna, men särskilt låg- och medelinkomsttagare kommer att hitta sätt att minska sina koldioxidutsläpp och på så sätt vinna på det hela. Effekterna kommer att genomsyra hela samhället. Livsmedel som kräver mycket koldioxidutsläpp för sin produktion och sin transport kommer att bli dyrare och vice versa. Det kommer att uppstå en växande stimulans att förändra livsstilen i riktning mot ett hållbart sätt att leva.
Man kan fråga sig om det finns tillräckligt bra teknologi idag, som är snabbt användbar, om den ekonomiska stimulansen skapas, för att tillåta att vi fasar ut utsläppen från kol inom en nära framtid och från de övriga fossila bränslena på längre sikt? Svaret är ett klart ”ja”, enligt den diskussion som finns i en workshop-rapport (8) (denna rapport är ett utkast – kritik vore välkommen). I själva verket visar Stoft (9) att 'Koldioxidskatt med 100 % utdelning' stöder och ökar effektiviteten både hos standardkrav på apparater och vitvaror och i elcertifikatsystem. Men för att ökad energi-effektivitet och kolfria energikällor ska kunna tränga undan de fossila bränslena fort nog bör kolpriset hållas högt och stigande.
Skatt & handel med utsläppsrätter (även – och ibland oärligt – kallat 'Utsläppstak & handel med utsläppsrätter')
'Utsläppstak & handel med utsläppsrätter' ökar allmänhetens kostnader på samma sätt som 'Koldioxidskatt med 100 % utdelning', men saknar utdelningen. Därför bör det kallas 'Skatt & handel med utsläppsrätter'. (10) En av anledningarna till pseudonymen är att man försöker undvika att använda det fula ordet skatt och antar att allmänheten är för lättlurad för att förstå det. Andra finner anledning att stöda 'Utsläppstak & handel med utsläppsrätter' därför att de hoppas att vinna på det – det innebär stora gåvor till särintressen, som känner på sig (baserat på omfattande erfarenhet) att de kommer att kunna manipulera det hela genom sina lobbygrupper. Bortsett från den dolda beskattningen av allmänheten, och den lockelse det utövar på särintressena, tycks 'Utsläppstak & handel med utsläppsrätter' inte ha några stora fördelar.
Naturligtvis är inte alla som förordar 'Utsläppstak & handel med utsläppsrätter' representanter för särintressen, eller personer som hoppas tjäna miljoner på Wall Street genom prisfluktuationer och manipuleringar. Det är helt klart. Många antar, utan att titta så noga på detaljerna, att det framgångsrika 'Utsläppstak & handel med utsläppsrätter', som klarade att lösa problemet med det sura nedfallet, skulle kunna vara en bra modell för att lösa klimatproblemet också. Men problemet med det sura nedfallet var mycket lättare att hantera, delvis därför att åtgärdsprogrammet krävde att befintliga anläggningar skulle tillämpa en relativt enkel, billig lösning. Till skillnad mot klimatförändringen krävde problemet med det sura nedfallet inte massiva investeringar i ny infrastruktur, och innovationer. Istället krävde det att ett antal existerande anläggningar, med korrekta utsläppsmätningar, skulle vidta mindre förändringar av brännarna och använda redan tillgängligt, billigt, lågsvavligt kol. Några få nya järnvägsspår byggdes och till några anläggningar köpte man effektivare gasrenare. (11)
Utsläppstaken har i allmänhet inte satts vid gruvan eller oljepumpen, utan snarare längre ner i flödet. De som förespråkar 'utsläppstak' säger att de kommer att försöka flytta dem närmare källorna. Det skulle skapa konsekvenser som numera skulle bli oacceptabla för amerikanerna: kraftiga prisvariationer, manipulering och börsmiljonärer. Varifrån skulle dessa miljoner komma? Från vanligt folk så klart, från dem som betalar avgifterna, allmänheten.
Det ynkliga misslyckandet för 'Utsläppstak & handel med utsläppsrätter' framgick med all önskvärd tydlighet genom Kyoto-protokollet, som är förfadern till alla sådana här konstruktioner. Till och med de länder som accepterade de hårdaste målen för utsläppsminskningar, som t.ex. Japan, fick uppleva att deras utsläpp faktiskt ökade. Problemet är de ofrånkomliga kryphålen i så komplexa konstruktioner, som det tar år att förhandla fram och införa.
Kongressens Budget Office tillhandahåller en jämförelse mellan koldioxidskatt och 'Utsläppstak och handel med utsläppsrätter'. (12) Den rapporten drar slutsatsen att en viss given minskning av utsläppen kan uppnås till en bråkdel av kostnaderna med hjälp av koldioxidskatt jämfört med 'Utsläppstak och handel med utsläppsrätter'. Det finns ytterligare en användbar jämförelse. (13)
Det värsta med 'Utsläppstak och handel med utsläppsrätter', från klimatsynpunkt är att det säkerligen kommer att vara otillräckligt, när det gäller att uppnå de kraftiga utsläppsminskningar som behövs. Alltså skulle 'Utsläppstak och handel med utsläppsrätter' praktiskt taget garantera en förödande klimatförändring för våra barn och barnbarn. (14)
Den enda lösningen på klimatproblemet är att låta en stor andel av de fossila bränslena bli kvar i marken. Detta kräver ett så högt koldioxidpris att vi verkligen rör oss framåt mot våra framtida energislag, bortom de fossila bränslena.
Sammanfattning
Det ärliga sättet, det effektiva sättet, att lösa problemet med den globala uppvärmningen skulle vara en koldioxidskatt med 100 % utdelning. Allmänheten är inte dum. Den förstår nog att alla hakar och kryphål i den andra konstruktionen [Utsläppstak&handel med utsläppsrätter, ö.a.], som inte är särskilt helgjuten, och mer maskerad, sätts in av något annat skäl än att rädda våra barns framtid.
En av de största fördelarna med 'Koldioxidskatt med 100 % utdelning' är dess enkelhet, vilket skulle möjliggöra att den infördes snabbt. Den Kyoto-liknande konstruktionen med 'Utsläppstak och handel med utsläppsrätter' är notoriskt långsam att förhandla fram och införa, förutom att den när allt kommer omkring är ineffektiv. En därmed sammanhängande sak är att ett effektivt internationellt avtal kunde införas genom bara några få av de stora ekonomier. Om dessa satte upp tullar mot länder, som inte införde en jämförbar skatt, skulle de säkerligen kunna skapa ett snabbt och omfattande samtycke.
-------------------------------------
(1) Klarläggande av klimathotet skulle lätt kunna erhållas genom att be om en rapport från National Academy of Sciences. Akademien, som skapades av Abraham Lincoln för att ge presidenten och kongressen råd i tekniska frågor, erkänns allmänt som världens ledande vetenskapliga sammanslutning.
(2) The Sword of Damocles: http://www.columbia.edu/~jeh1/mailings/2009/20090215_Damocles.pdf (Översatt till svenska med titeln Hoten om totalt kaos: http://www.framtidsverket.se/JH090215.html. Ö.a.)
3) http://www.columbia.edu/~jeh1/mailings/2008/20080604_TaxAndDividend.pdf
4) Peter Barnes påpekar att utdelningen kan betalas till personer som saknar bankkonton genom att man sätter in på deras köpkort.
5) Skattesatsen borde höjas tills energi från fossila bränslen inte kan konkurrera med kolfri energi. Skatteintäkten och därmed utdelningen kommer till en början att öka, medan mer ren energi tillförs blandningen. Men utdelningen kommer till slut att minska när ren energi blir dominerande. Det är i sin ordning eftersom konkurrens, storskalighet och innovationer kommer att leda till lägre priser på ren energi. Dessutom kommer ökad energi-effektivitet och miljövård att minska energianvändningen per person.
6) För två år sedan satt jag intill Saudiarabiens ambassadör i USA vid en middag. Han blev upprörd (på ett artigt vis) när jag nämnde denna konstruktion med en koldioxidskatt med utdelning. Det var tydligt att han förstod följderna. Men han verkade inte alltför oroad över att den skulle komma att användas – han tog det antagligen för givet att särintressena kring de fossila bränslena skulle kunna komma runt varje klokt förslag från våra lagstiftare.
7) Metcalf-Weisback-Design of a Carbon Tax
8) P. Kharecha et al. http://www.columbia.edu/~jeh1/2009/ECWorkshop_report.pdf
9) S.E. Stoft http://stoft.com/ebooks/cap-secrets.pdf
10) En stor del av stödet för 'Utsläppstak och handel med utsläppsrätter 'kommer från en önskan att undvika termen ”skatt” och att skapa ett riktigt ”tak” eller minskande gräns för utsläppen. Men som visas i European Emissions Trading Scheme och Los Angeles RECLAIM program, bland andra, gör svagheter i konceptet 'Utsläppstak och handel med utsläppsrätter' att det är oanvändbart för att lösa klimatkrisen. Särskilt kommer överdimensionerade krediter, brist på korrekta mätningar, bedrägliga kompensationsmetoder utanför systemet samt misslyckandet att skapa verkliga stimulanser för tidiga investeringar i ren energiteknologi och infrastruktur att omöjliggöra verkliga utsläppsminskningar.
11) http://www.carbontax.org/blogarchives/2009/02/21/what-worked-for-acid-rain-won%e2%80%99t-work-for-climate-change/
12) Congressional Budget Office, “Policy Options for Reducing CO2 Emissions,” Februari 2008, http://www.cbo.gov/ftpdocs/89xx/doc8934/02-12-Carbon.pdf
13) L. Williams and A. Zabel, http://www.carbonfees.org/home/Cap-and-TradeVsCarbonFees.pdf
14) Brattle Group Report, CO2 Price Volatility: Consequences and Cures, http://www.brattle.com/_documents/UploadLibrary/Upload736.pdf
-----
Efterskrift
Svaret på gåtan stod klart för mig på tåget på hemvägen. Jag hade funderat på varför 'Utsläppstak och handel med utsläppsrätter' fortsätter att locka. All erfarenhet visar att 'Utsläppstak och handel med utsläppsrätter' inte har en chans att fasa ut de fossila bränslena fort nog för att rädda planeten, exempelvistillåta oss att fasa ut kolkraftverken. Självfallet finns det personer i Obamas regering som förstår detta. Ändå talas det fortfarande om 'Utsläppstak och handel med utsläppsrätter' som om det vore något bra. Man undrar: tror de verkligen att ”vår planet är i fara”?
I mitt vittnesmål påpekade jag att ett ”Utsläppstak” höjer priset på energi, på samma sätt som en hederlig koldioxidskatt på olja, naturgas och kol, vid första försäljningen vid gruvan eller införselhamnen. ”Utsläppstak” är en pseudonym, ett försök att dölja det faktum att det rör sig om en skatt, under antagande att allmänheten är en massa korkskallar som aldrig kommer att fatta. Med alla sina hakar och kryphål kommer 'Utsläppstak och handel med utsläppsrätter' att tillåta massor av fiffel. Vi kommer att få se åtminstone några börsmiljonärer tillbaka i gammal god stil igen, genom spekulation och spel kring systemet med 'Utsläppstak och handel med utsläppsrätter' – naturligtvis på vanligt folks bekostnad.
På tåget läste jag på politico.com att antalet lobbyister i Washington, som arbetade med att påverka den federala politiken i klimatfrågan, hade ökat under de senaste åren med 300 procent till 2340 st – fyra klimatlobbyister för varje medlem i kongressen. Krokodilskotillverkarna har iallafall goda dagar. Dock inte krokodilerna själva, förstås.
En 'Koldioxidskatt med 100 % utdelning' skulle inte låta kongressen berika sina favoriter eller gissa vilka tekniker som kommer att lyckas. Istället skulle vinnarna bli de innovatörer, som uppfinner produkter med förbättrad energi-effektivitet eller utvecklar kolfria energislag, som tillåter folk att minska sin koldioxidskatt. Naturligtvis gör sådana företag som inte vågar lita på sin innovationsförmåga klokast i att betala en lobbyist för att få kongressen att gå in för ett system med 'Utsläppstak och handel med utsläppsrätter', som plockas ihop av befintliga delar.
2340 lobbyister. De överträffas i antal av de åtminstone 2500 personer, mest unga (men alla är välkomna), som planerar att samlas i Washington den 2 mars (trots bistert väder) för att fredligt protestera mot kolkraftverketCapitol Power Plant, som enligt vår kongress bestämda krav måste drivas med kol (vår kolsvarta senat tycks vara boveni dramat). Capitol Power Plant är bara ett symboliskt mål – det verkliga målet är att påverka kongressen till att anta en lagstiftning som snabbt fasar ut kolanvändningen. Se http://capitolclimateaction.org/
Frågan är: vem kommer kongressen att lyssna på? Dem som protesterar (och inte har med sig några gåvor, utan har svårt nog att klara sin egen ekonomi), eller lobbyisterna (som hade en budget förra året på 90 miljoner dollar).
Mina unga vänner, om ni behöver ett tecken på vilka ni har emot er, låt mig ge er ett exempel. Peabody Coal (också kallat Peabody Energy) anställde Dick Gephardt och betalade honom 40 000 dollar (ungefär 320 000 kr ö.a.) per månad under år 2008. De summor som strömmar in i lobbyverksamheten ökar snabbt. Som Shakespeare skulle säga: ”Låtom oss spotta i nävarna!”
Om demokratin inte vinner denna kamp, om lobbyisterna vinner, är kanske det bästa vi kan göra för våra barnbarn att köpa dem en biljett till en annan planet. Fast det är klart, kongressen måste i så fall låna pengarna av våra barnbarn. Men vi skulle åtminstone visa att vi tänker lite på dem.
-----
James Hansens Veckobrev 20090226, översatt av Lars Almström.
Källa:
http://www.columbia.edu/~jeh1/mailings/2009/20090226_WaysAndMeans.pdf
|