|
Ny forskning från två av världens ledande klimatforskare
James Hansen och Makiko Sato hävdar i ett utkast till en ny vetenskaplig artikel att EUs 2-gradersmål är en ren beställning av katastrofen.
Några punkter i deras resonemang:
- Jordens medeltemperatur är nu bara ungefär 1°C lägre än de högsta temperaturerna under mellanistiderna de senaste 800 000 åren då haven stod väsentligt högre än idag.
- Jorden är därför just nu på vippen att få uppleva ett ”albedo-omslag”, vilket innebär att en mycket liten ytterligare uppvärmning i global medeltemperatur räcker för att orsaka en oproportionerligt stor temperaturhöjning vid polerna. Detta skulle i så fall kunna leda till en isavsmältning som höjer haven med flera meter före år 2100.
- Satellitmätningar av massan i de stora istäckena på Grönland och Antarktis motsäger inte att isförlusten fördubblas vart tionde år, vilket skulle kunna ge cirka 5 meters havshöjning inom 90 år.
- IPCCs modeller som beräknar havshöjningen inbegriper överhuvudtaget inte isavsmältningen eftersom den är för svår att lägga in i modellerna.
- År 2000 var den globala medeltemperaturen cirka 0,7 °C högre än den förindustriella. Ytterligare 1 grads höjning ger 1,7 grader över förindustriell global medeltemperatur.
Slutsats: Att sätta mål som medger att den globala medeltemperaturen ökar med 2 grader Celsius är dåraktigt.
En översättning av Hansens och Satos egen sammanfattning av artikeln finns längst ner på denna sida. Hela artikeln finns här.
--------------
Vår kommentar
Fem meters havshöjning i slutet av innevarande århundrade är hotfullt, men enligt Lester Brown (världens ledande ekolog) skulle en havshöjning på en enda meter skapa kaos i världens livsmedelsförsörjning.
Och redan den inträffade globala temperaturhöjningen på cirka 0,8 grader orsakar stora bortfall i världens hårt pressade spannmålsreserver. Läs Earth Policy Institutes rapport från USA.
James Hansen och Lester Brown är överens om behovet av en skatteväxling som innehåller en stadigt växande koldioxidskatt.
Brown förordar en traditionell omläggning av skattesystemet med sänkt inkomstskatt i kombination med stigande koldioxidskatt.
Hansen förespråkar i stället att hela intäkten från en ständigt stigande koldioxidskatt delas ut månadsvis i lika stora delar till alla vuxna medborgare.
Problemet med en koldioxidskatt är att den måste vara både tillräckligt liten
(för att accepteras av allmänheten) och tillräckligt stor (för att leda till målet att stoppa förbränningen av fossila bränslen). Detta problem föreslår Hansen och Brown att man löser genom att införa en skatt som är liten i början, men som växer år efter år i en på förhand angiven takt. På så sätt får allmänheten tid på sig att förändra sin livsstil. Och själva skatteväxlingen ger ekonomiskt utrymme för en anpassning till ökande priser på fossila bränslen.
När det gäller nedläggning av världens kolkraftverk visar Lester Brown i sin Plan B att det är möjligt att skära ner de globala koldioxidutsläppen med 80 % till år 2020, bland annat genom att ersätta alla kolkraftverk i elproduktionen med förnybar energi. Mer om Plan B finns här.
James Hansens forskning visar att klimatförändringen sannolikt kan stoppas om
1) alla kolkraftverk läggs ner i jämn takt (linjärt) från nu till år 2030
2) mänskligheten nöjer sig med att utvinna den konventionella oljan och gasen, dvs avstår från utvinning ur oljesand och oljeskiffer, eller på stora djup, eller i hittills orörda områden
3) koldioxidhalten i atmosfären sänks genom omfattande trädplantering.
-------------------------------
Forna tiders klimat ger kunskap om klimatförändringen
Av James E. Hansen och Makiko Sato
NASA Goddard Institute for Space Studies och Columbia University Earth Institute, New York
Sammanfattning
Milankovic-cyklerna hjälper oss att fastställa klimatets känslighet och bestämma de potentiella klimateffekter som orsakas av människorna. Vi drar slutsatsen att jorden under de varmaste perioderna mellan istiderna varit mindre än 1 grad Celsius varmare än under de senaste 11 500 åren (holocen) och att mål som begränsar den av människorna orsakade uppvärmningen till 2°C och koldioxidhalten till 450 ppm är är en ren beställning av katastrofen.
Den högre temperaturen vid polerna under de tidigare perioder mellan istiderna och under pliocen [perioden som låg 2,6 till 5,3 miljoner år före vår tid] innebär inte att det finns någon signifikant marginal mellan dagens klimat och farlig uppvärmning. I stället innebär den att jorden av idag är på vippen att utsättas för kraftiga förstärkande återkopplingsmekanismer vid polerna som svar på måttlig ytterligare uppvärmning.
Avisning, d.v.s. istäckenas sammanbrott, är icke-linjär och drivs på av återkopplingar. Om uppvärmningen når en nivå som framtvingar istäckenas sammanbrott kommer havshöjningens takt att bero på hur stor fördubblingstiden för massförlusten i istäckena är. Satellitdata som mäter gravitationen är förenliga med en fördubblingstid på 10 år eller mindre, även om dessa data ännu är för få för säkra slutsatser. Detta innebär att det finns risk för flera meters havshöjning innevarande sekel. Det allt tydligare omslaget till accelererande massförlust i istäckena stöder vår slutsats att jordens temperatur åter har nått upp till den högsta temperaturen under holocen, eller ännu högre.
Nu krävs en snabb nedskärning av koldioxidutsläppen från fossila bränslen om mänskligheten ska lyckas bevara en planet som liknar den där civilisationen en gång uppstod.
Hela artikeln finns här
Översättning: Lars Almström
|