|
South China Morning Post den 3 november 2010
Kinesiskt ledarskap kan rädda mänskligheten i dess kamp mot den globala uppvärmningen. Men kol-, olje- och gasbolagen måste tvingas att betala för sina koldioxidutsläpp, skriver James Hansen.
Förändringens pris
Av James Hansen
Det behövs ingen kristallkula – den vetenskapliga grunden är klar. Att förbränna all kol, olja och gas skulle ha förödande konsekvenser, och till och med hota mänsklighetens överlevnad. Fossila bränslen producerar koldioxid, som blir kvar i planetens ytliga depåer – atmosfären, oceanerna, jordarna och biosfären – i tusentals år. Klimatets svar på en ökande mängd koldioxid är långsamt i början på grund av trögheten i oceanerna och istäckena på Grönland och Västantarktis.
Denna tröghet är inte vår vän. Den innebär att ännu större uppvärmning inte kan undvikas. Vi har hittills bara sett hälften av den slutliga globala uppvärmning som kommer att inträffa till följd av den koldioxid som redan finns i luften. Den globala uppvärmningen så här långt är som om jorden bara fått snuva. Pakistans ovanliga översvämningar. Moskvas rekordhetta. Södra Kinas torka, med påföljande översvämningar. Människor kan kämpa sig igenom sådana ”besvärligheter”. De stora problemen väntar för våra barn – om vi inte snabbt fasar ner koldioxidutsläppen.
Ett av problemen är havshöjningen. Koldioxidhalterna på 400 ppm (miljondelar), som väntas år 2016 med nuvarande utsläppsnivåer, kommer så småningom att höja haven med cirka 25 meter. Kinas landyta kommer alltså att krympa mycket, och tvinga ungefär 250 miljoner människor att flytta inåt landet.
Hur snabbt istäckena kommer att kollapsa är osäkert. Vid tidigare sammanbrott av landisarna har det hänt att havshöjningen uppgått till en meter vart tjugonde år. Men den av människorna orsakade klimatstörningen är mycket kraftigare och snabbare än tidigare naturliga störningar. Ishyllorna, dvs tungor av is som skjuter ut i havet och håller emot de stora istäckena i Antarktis och på Grönland, smälter. Båda dessa landisar förlorar nu vardera över 100 kubikkilometer is varje år. Om denna massförlust fortsätter att accelerera kan istäckenas kollaps starta inom något decennium.
Artutrotningen – med en vacker omskrivning kallad ”förlust av biologisk mångfald” – är en annan oåterkallelig process. Den snabba förskjutningen av klimatzonerna mot polerna kommer att vara den primära orsaken till kontinuerliga utrotningar. Idag rör sig nämligen klimatzonerna med 50-60 kilometer per årtionde. Många arter kan inte förflytta sig så fort. När vissa arter vacklar kan hela ekosystem kollapsa på grund av arternas ömsesidiga beroende. Att passera en sådan omslagspunkt kan medföra massutrotning, på samma sätt som det redan har skett flera gånger i jordens historia. Nya arter uppstod visserligen efter de tidigare massutrotningarna, men det skedde under loppet av miljontals år – om vi pressar de arter som vi delar jorden med till utrotning kommer vi att efterlämna en synnerligen förödd planet åt alla framtida generationer.
Kina är inte huvudansvarigt för den av människorna orsakade klimatförändringen, som är proportionell mot de totala utsläpp som redan är gjorda. USA är ansvarigt för 27 procent och Kina för 9,5 procent. Men Kina har världens största utsläpp idag och kommer att bli den viktigaste orsaken till den globala klimatförändringen inom två decennier, om den nuvarande snabba ökningen av kolanvändning fortsätter. Regeringarna måste erkänna detta obönhörliga faktum: om vi förbränner alla fossila bränslen skulle koldioxidhalten öka till mer än 550 ppm och skapa en helt annan planet – en ödslig, isfri planet med havsnivåer som ligger 75 meter högre än idag.
Övergången till det isfria stadiet kommer att bli kaotisk och ske bortom människornas kontroll, om istäckenas omslagspunkt passeras. Det blir kanske inte några stabila kustlinjer igen innan all is är borta.
Hur ska vi kunna undvika omslagspunkterna i klimatförändringen? Det strategiska kravet är klart: vi måste fasa ut utsläppen från kolanvändningen och låta okonventionella fossila bränslen som oljesand stanna kvar under jord. Ansamlingen av koldioxid i atmosfären kommer att minska långsamt efterhand som koldioxiden tas upp av depåerna på jordens yta.
Denna strategiska plan är bara sunt förnuft. Kol och oljesand är de smutsigaste bränslena på vår planet och förgiftar luft, mark, sjöar och hav med kvicksilver, arsenik och andra farliga kemikalier.
De fossila bränslena kommer att ta slut, så vi måste ändå någon gång byta till kolfria bränslen som kärnkraft*, förnybara energikällor och förbättrad energi-effektivitet. Om vi ska kunna trygga en framtid för våra unga krävs det att vi fasar ut de fossila bränslena under de närmaste decennierna.
Man kunde tro att alla skulle föredra en ljusare framtid där rena, kolfria energislag snabbt ersätter de smutsiga fossila bränslena. Men vad är det som faktiskt händer? Jo, kolanvändningen ökar kraftigt i världen. Och oljesand exploateras av Kanada, Norge och USA.
Regeringar pratar om att vår planet är i fara och låtsas att deras politik siktar på att stabilisera klimatet. Detta kallas ”grönmålning”. En riktigt välvillig tolkning är att dessa regeringar menar väl, men inte känner till grundläggande fakta.
Det mest grundläggande är i alla fall detta helt säkra faktum: så länge de fossila bränslena är billigast av alla energislag så kommer de att användas. Men de fossila bränslena är bara billigast därför att de kostnader som de orsakar samhället inte räknas med i prissättningen. Exempelvis sjukvårdskostnaderna som orsakas av luft- och vattenföroreningar läggs helt och hållet på skattebetalarna. Den fossila industrin slipper betala för sjukvården och förlorad produktivitet.
Men den allra största kostnaden som de fossila bränslena slipper betala orsakas av klimatförändringen. Klimatkostnaderna är redan betydande, men de framtida kostnaderna för dagens ungdomar kommer att bli astronomiska.
Dessa fakta pekar ut den avgörande delen i en lösning av energi- och klimatproblemet. En stadigt stigande koldioxidskatt måste läggas på fossila bränslen.
Hela intäkten av dessa koldioxidskatter borde betalas tillbaka till allmänheten månadsvis för att möjliggöra livsstilsförändringar och stimulera innovationer inom förnybar energiproduktion. Efterhand som koldioxidskatten höjs kommer fossila bränslen att fasas ut och ersättas av effektiviseringar och kolfri energi.
Denna koldioxidskatt med 100 procents utbetalning ger oss den snabbaste och mest kostnadseffektiva vägen till en framtid med ren energi. Den är det botemedel vi behöver mot vårt beroende av fossila bränslen.
Vänta lite! Om koldioxidskatt är ekonomiskt vettig och räddar vår planet, varför införs den inte i USA till exempel? Därför att i Washington och andra huvudstäder är det de fossila bränslenas anhängare som styr. Storfinansen pressar lagstiftarna att koka ihop listiga förslag om ineffektiva åtgärder, som utsläppstak och handel med utsläppsrätter (med inbyggda undantag). Det är förslag som utformats av stora banker och de fossila bränslenas intressenter. Det ska säkerställa vårt fortsatta beroende av fossila bränslen.
Finns det något hopp om att kunna bryta de fossila intressenas maktutövning, om de flesta länder bedrar sig själva med grönmålning? Ja, Kina är det största hoppet. Kina går nu i spetsen för världen när det gäller investeringar i ren energi – kärn-, vind- och solkraft. Men först när en stigande koldioxidskatt tvingar de fossila bränslena att betala sina verkliga kostnader till samhället kommer dessa kolfria energiformer att kunna tränga ut de fossila bränslena, i Kina och i världen. Ingen nation kommer att införa en inhemsk koldioxidskatt som medför allvarliga internationella konkurrensnackdelar. Men en inhemsk koldioxidskatt med 100 procents utbetalning, och med en låg skattesats till en början, kommer att skapa en stomme för internationella diskussioner och vara en fördel för den nation som är först.
Klimatförändringen kommer snart att bli detta århundrades stora moraliska fråga, en fråga om rättvisa mellan generationerna. Med ett rationellt synsätt kan Kina leda världen genom den farligaste kris som mänskligheten och naturen någonsin stått inför.
------
James Hansen skriver här som privatperson. Han ger en mer omfattande framställning i sin bok Storms of My Grandchildren: The Truth About the Coming Climate Catastrophe and Our Last Chance to Save Humanity.
Översättning: Lars Almström
*) James Hansen har i andra sammanhang förespråkat forskning om den fjärde generationens kärnkraft som möjligen skulle kunna drivas med det svårlagrade kärnavfallet från tidigare generationer och göra det mindre farligt. Ö.a.
Källa: http://www.columbia.edu/~jeh1/mailings/2010/20101122_ChinaOpEd.pdf |