Klimatförändringen är här, nu - vi måste lägga skatt på koldioxidutsläpp
De extrema väderhändelserna 2012 är just vad vi har varnat för i 25 år, och svaret är lätt att se.
Av James Hansen
Torsdagen den 29 november i the Guardian
'Sannolikheten att få en orkan sent i oktober i New York utan hjälp från
den globala uppvärmningen är extremt liten.' Foto: Nasa/Getty Images
Är vi så lätt distraherade att det blir vår död? Bara en månad efter den andra ”100-års stormen” på två år går media vidare till den senaste skandalen. Man kastar knappast ens en blick tillbaka på de konsekvenser, som de extrema avvikelserna i klimatet som vi nu sett, kommer att föra med sig.
Orkanen Sandy var inte bara en storm. Den var en skarp illustration av den kraft som klimatförändringen kan leverera – idag – ända in på knutarna.
Fråga husägarna längs New Jerseys och New Yorks stränder som fortfarande är hemlösa. Fråga de lokala myndigheterna som fortfarande veckor senare kämpar för att få fram ström till sina kalla mörka städer och samhällen. Fråga hela den nordöstra kusten, som vacklar på grund av en katastrof, vars kostnader beräknats till 50 miljarder dollar och fortfarande stiger. (Jag är inte tillräckligt modig för att fråga dem som har förlorat sina makar, barn eller föräldrar).
Jag för fram dessa data med sorg i sinnet, som en som under de senaste 25 åren har yrkat på att vi ska ta de vetenskapliga bevisen för klimatförändringen på allvar. Vetenskapen är glasklar: klimatförändringen är här, nu.
Superstormen Sandy är inte den första stormen och kommer naturligtvis inte att vara den sista. Och ändå är det svårt för oss som enskilda individer att se mönstret. Det är därför observationer, data och vetenskaplig analys hjälper oss att inse vad som händer.
Ingen trovärdig vetenskapsman motsäger att vi har värmt klimatet med nästan 1,5 grader Celsius över landområdena under det senaste seklet, och att större delen av uppvärmningen inträffat under de senaste 30 åren.
Som mina kollegor och jag visade i en studie, som granskats av andra vetenskapsmän och som publicerades i somras, uppträder extrema väderhändelser redan mycket oftare i den värld som vi har värmt upp, genom att förlita oss på fossila bränslen.
Vår analys visade att extrema avvikelser i sommartemperaturerna brukade vara ovanliga: under basperioden i vår studie (från 1951 till 1980) täckte de bara 0,1 – 0,2 procent av den globala landarean under en valfri sommar. Men under det senaste årtiondet, när den globala temperaturen steg, har sådana extrema avvikelser täckt 10 procent av landarean.
Men extrema temperaturer lämnar ifrån sig mer än bara värme.
Vattnets kretslopp är särskilt känsligt för stigande temperaturer. Ökad värme påskyndar avdunstningen och orsakar mer extrem torka, som torkan i Texas och Oklahhoma, vars kostnader ligger på 5 miljarder dollar (och fortfarande stiger). Denna torka är sammankopplad med en längre säsong för skogsbränder och en flerfaldig ökning av antalet stora bränder i västra USA.
Ökad värme leder också till mer extrema temperaturer vid havsytan – en nyckelfaktor bakom Sandys förödande kraft. Den latenta värmen i atmosfärens vattenånga är bränslet som driver virvelstormar, åska och orkaner. Att trappa upp avdunstningen genom högre temperaturer är som att trampa på gasen: Mer energirik ånga kondenserar till vattendroppar och släpper samtidigt ifrån sig mer latent värme, vilket orsakar kraftfullare stormar, mer nederbörd och mer extrema översvämningar. Detta är inte något som vi tror. Det är elementära fakta som ingår i gymnasiekursen i geografi.
Sannolikheten att vi ska få en orkan i New York sent i oktober utan hjälp av den globala uppvärmningen är extremt liten. I så motto kan man skylla Sandy på klimatförändringen. Sandy var den starkaste registrerade storm, som träffat land norr om Cape Hatteras – till och med starkare än orkanen 1938, om man ser till det uppmätta lufttrycket.
Men denna fixering vid att avgöra vad som var skuld till viss speciell storm eller att tvista om orsakssambandet mellan klimatförändringen och den eller den stormen är missriktad.
En bättre väg framåt är att lägga märke till det växande antalet tecken – Sandy, extrem torka och skogsbränder, intensiva regnoväder, rekordstor avsmältning i Norra ishavets istäcke – och vidta åtgärder. Tänk på det som om vi skulle ta en hemförsäkring på planeten.
Vi kan klara detta. Svaret är att höja priset på koldioxidutsläpp. Vi måste skapa ett ärligt pris på fossila bränslen, ett pris som avspeglar deras kostnader för samhället, inklusive den ekonomiska förödelse som stormar som Sandy orsakar, skadorna på åkermark och ekosystem, liksom förlusten av människoliv, som inte kan mätas i pengar.
Om det priset utformas som en koldioxidskatt av det slag som en del i Washington nu är villiga att diskutera, eller en stadigt stigande koldioxidskatt med full utbetalning, som jag har förordat, låter en koldioxidskatt marknaden själv hitta det mest effektiva sättet att fasa ut vårt beroende av fossila bränslen. Den för oss också in i ett samhälle med hållbar energi, där valet av energi görs av individer och samhällen, inte av påbud från Washington och lobbyister.
En koldioxidskatt som tas ut från kol- olje- och gasbolag kommer att höja konsumentpriserna. Så denna skatteintäkt till staten bör betalas tillbaka till allmänheten. När folk försöker minimera sina energikostnader för att få råd med andra saker, kommer deras handlingar att stimulera ekonomin, driva fram innovationer och ställa om oss bort från fossila bränslen.
Om vi ställer våra krav på handling tillräckligt tydligt så är jag optimistisk om att våra ledare i Washington kan se bortom dagens kortsiktiga utmaningar och få syn på de långsiktiga hot som tornar upp sig framför oss – och svaret som finns framför näsan på dem. Vi får helt enkelt inte tillåta att nästa braskande nyhet distraherar oss från den verkliga uppgiften framför oss.
På 1980-talet introducerade jag liknelsen med att kasta tärning för att förklara skillnaden mellan naturlig variation och extrema händelser som uppkommer på grund av klimatförändringen. Som jag förutsade är klimattärningarna nu på 2000-talet förvanskade, dvs preparerade, så att risken nu har blivit mycket större för utfall som förr var ovanliga. För det var inte bara otur att Sandy hamrade sönder Amerikas kuster, att extrem torka skövlade dess inland och bränder svedde dess bergsområden.
Det var vi som manipulerade tärningarna. Det var vi som förändrade klimatet.
--------------------------------------------------------------------------
James E Hansen leder NASA Goddard Institute for Space Studies
Snabböversättning: Lars Almström
Källa:
http://www.guardian.co.uk/environment/2012/nov/29/climate-change-carbon-price